Mina hårstrån är tjocka som stockar.

Sjöfåglar tillåts bo i mina jackfickor.

Man kunde kalla mig för en sorts kosmonaut. (Men i så fall en helt utan diabetes.)

Jag är förbjuden att ägna mig åt mord, glass eller snöröjning.

Som en utmaning har jag föresatt mig att äta mig igenom Spetsbergsmassivet.

Jag hälsar glatt på alla jag möter. Om de svarar rätt så ger jag dem klorofyll.

Jag är mantalsskriven inuti avgasröret på en Opel Cadett.

Innan jag uppfann symmetrin så var de saker som nu är symmetriska bara lite halvsymmetriska.

Om jag inte passar mig så vävs jag in i överdådiga medeltida gobelänger.

Jag äger en stor samling snörstumpar i olika färger och utföranden. Ibland leker jag med dem.

När jag talar om djuroffer så är det i själva verket en ofantlig mängd jag menar.

Placeras jag under rockringar, så bjuder jag på snask. Ju fler rockringar, desto mer snask.

Varje gång jag försöker rita en triangel blir det istället en karikatyr av den förskräcklige snömannen.

Jag är en antropomorf termitstack av bambu.