Min obändiga tro på framtidens smakliga kok-konst är vad som driver mig, och är vad som håller samman mitt amorfa och splittrade medvetande till en enhet.Denna tro är den paraboliska spegel vilken samlar solens strålar till en glödande punkt. Den är tankarnas koppel. Utan min obändiga tro på framtidens smakliga kok-konst skulle tankefragmenten för alltid skingras, mina texter skulle fyllas med fantasier om att bli en evig och uppburen buddafigur, om att minska min golvfriktion med tillhjälp av animaliska fetter, om att sprida dunkla budskap (samt modifiera vissa kroppsparametrar) via gummerade trycksaker och om en högt utvecklad Zukunftgastronomie. Det är tur att jag har denna tro. Den bär mig.