Färgen i fråga har jag gradvis och i små steg under åren förfinat - dess slutliga perfektion är mycket näraliggande. En underbar glänsande nyans någonstans mellan guld, vajande rågfält och polerad mässing. Man kan även ana ett svagt glitter, som sommarens lekfulla vattenblänk, eller snöns iskristaller.Varje morgon låter jag mig bemålas med denna färg, i syfte att för världen uppvisa min briljans, inte endast genom min fulländade personlighet, men även genom min blotta uppenbarelse och gestalt.Jag blänker, gnistrar och förnöjer alla som ser mig.Mitt milda leende stillar all oro hos de som kommer i min närhet.Lagret av färg blir för varje dag en smula tjockare, och därigenom även stelare. Ett färgpansar som slutligen kommer göra det ogörligt för mig att röra mig. Jag har då blivit till en immobil staty av mig själv. Detta kommer en dag att göra fler skedfotingar omöjliga för mig mig att utsöndra, och för er att mottaga och avnjuta.Men fram till denna fjärran dag...