Det finns inget ont eller gott - inget svart eller vitt.

Inte ens en konturlös gråskala.

Vad som finns är ett myllrande hav av olika hänsyn, som vi måste väga mot varandra då vi skall fatta beslut - i litet och i stort.

Vad värre är - vi kan inte överblicka annat än det som ligger oss närmast. Försöker vi ta hänsyn till sådant vi inte kan överblicka kommer våra handlingar att bli godtyckliga och antagligen inte nå det mål vi önskar.

Detta är varken enkelt eller vackert - det är bara komplicerat. Därför lockas vi av det svartvita, som erbjuder enklare och vackrare berättelser. Dramaturgiskt tillfredsställande sagor och fantasier, baserade på konflikter mellan det vi gillar och det vi ogillar - mellan ont och gott.

Många av oss simmar mot de illusoriska svartvita livbojarna, där vi kan böja konturerna efter eget tycke. Så att det vi hatar blir svart ondska, och det vi gillar blir till skinande vit godhet.

För att samhället skall fungera behöver vi dock svartvita överenskommelser. Mänsklig samvaro behöver i vissa avseenden tydliga och förutsägbara spelregler. Vi behöver juridik och konventioner.